Med hjärtat långt där borta.

1800 km härifrån. 450 kort knäppta. Ett förälskat hjärta, en uppfylld själ. Den mest fantastiska resan jag någonsin varit på. Ett oförglömligt äventyr, och jag vill bara tillbaka.

En månad har gått, fortare än fortast. Jag kom hem igår, till gråmulna Göteborg. Och jag säger då det- it's good to be back, but it's better to be away. När jag sa hej då till min lägenhet en månad sen visste jag inte vad som väntade mig. Jag visste att jag hade ett äventyr framför mig, men att så här mycket skulle hända vågade jag inte ens drömma om. Det var bortom alla förväntningar. Kroatien och havet var så vackert och det gjorde ont i kroppen att åka därifrån. Vilken frihet att bara hoppa in i det turkos-blåa havet. Mina ögon njöt varje sekund av utsikterna. Det absolut bästa var ändå Bosnien. Vilket tempo, vilken mentalitet, vilka människor! Och nej, jag tänker inte vänta länge till nästa resa. Den är redan planerad.

Jag kan inte förklara med ord, för det enda jag känner nu är enorm saknad. Tusen minnesbilder flyger in och ut i huvudet på mig, och jag tänker inte ens anstränga mig för att lägga ut några bilder. Inte än iaf, för just nu är det för mycket att välja mellan.

Imorgon är det Handels som gäller igen, men inatt kommer jag vara 1800 km bort.